Barn vill man ju ha. Det vill min sambo också. Vi vill köpa hus, gifta oss och adoptera. Men då finns det krav på att man inte ska vara sjuk. När det kommer till barn blir man diskriminerad. Processen är lång och dryg som det är, och hiv gör inte saker lättare. Vissa länder kan vi inte ansöka från. Det känns lite orättvist.
Där ligger ju nästa steg i ens utveckling, vår utveckling – vi har mycket kärlek att ge. Kanske får vi skaffa en massa katter istället. Samtidigt har jag vant mig vid att livet inte är rättvist. Jag har väntat så mycket i mitt liv, så då kan jag väl vänta några år till på barn. Försöka kan vi i alla fall göra.
Det finns två scenarier, ett med och ett utan. Vi har andra fördelar, alla kan inte av ekonomisk a skäl adoptera. Det är också en faktor. Alla har inte samma möjligheter. Men det är klart att det ligger en potentiell sorg i det.
ILLUSTRATION: HILDING SANDGREN