Kort sagt, kroppen blir trött
Att bli medveten om biverkningar från sina mediciner är inte helt lätt. De kan ofta uppfattas som diffusa och vara ihopblandade med många olika effekter till följd av hiv och livspusslet i sig.
Jag har alltid varit en trött människa
Jag har inte haft några problem att sova i tolv timmar och efteråt har jag alltid känt mig utvilad. Även om jag tycker om att ha många olika bollar i luften har jag inte stressat mycket. Detta var mitt liv innan jag fick hiv. Att få hiv är en livstress i sig. Men det påverkar också kroppen mycket rent fysiskt. Kroppen blir trött, kort sagt. Så erfar jag det efter att jag fick hiv. Jag kände mig aldrig helt utvilad trots att jag upplevde balans rent psykiskt och hade det lugnt omkring mig. Tröttheten är något av det som jag har känt av mest. Vad sjukdomen och medicinerna gör på längre sikt med hälsan är en annan fråga. Jag samtalade med en läkare om min trötthet och beskrev min tillvaro i allmänhet. Hen sa att det inte är konstigt att jag erfar trötthet. Hiv en kronisk virusinfektion och kroppen tar stryk. Dessutom berättade hen att en av mina mediciner kan ge som symptom att aldrig känna sig utvilad, en enorm trötthet.
Då jag började med mina mediciner mätte de koncentrationen i blodet för att se hur mycket av läkemedlen som återfanns efter en viss tid. Jag bröt ner mina i rasande takt och gick därför på dubbel dos Stocrin, 1200 mg. Kort sagt en ”hästdos”. Det var inte konstigt att jag kände mig trött, något berusad och speedad två timmar efter att jag hade tagit mina tabletter. Det gick jävligt fort att som bagare baka bullar mitt i natten under mitt dåvarande yrkesliv, den saken var klar. I cirka tio år stod jag på denna styrka tills jag själv frågade om de inte kunde halvera dosen av Stocrin och se om effekten kvarstod. Medicinerna fungerade väl och jag hade vant mig vid biverkningarna, besvärades inte av dem. Jag ville heller inte byta av rädsla för att jag skulle få värre åkommor av ny medicinering.
“Det var inte konstigt att jag kände mig trött, något berusad och speedad två timmar efter att jag tagit mina tabletter”
Jag var ju faktiskt patient
Tur att jag tog mitt ansvar, trots att det borde ligga på sjukvården att ha kunskap och insyn i läkemedlens konstellation och effekter. Jag var ju faktiskt patient. Sedan tar jag även Truvada. Det är ett kompetent läkemedel men min njurfunktion har försämrats på grund av medicinen. Det är dock inget som ger någon allvarlig effekt. Skulle jag byta ut preparatet skulle njurfunktionen återgå till det normala. Så här 14 år senare efter hivdiagnos och läkemedelsintag har det smugit sig på andra biverkningar. Man vänjer sig vid de här lömska känningarna, tills en dag då du till exempel måste massera fötterna ordentligt innan du riktigt kan sätta ner dem och gå. Det sticker som nålar under dem från ingenstans, då nerverna fått spratt. Plötsligt vill man inte gå upp ur sängen utan stanna under täcket en hel månad för att man känner sig ”lågmäld” utan anledning. Vad är vad och vad beror det på? Det är svårt att säga ibland då sjukvård och forskare inte har all kunskap ännu om vilka biverkningar som medicinerna ger. En sak är klar. Jag är 34 år nu och det har redan börjat, det får mig att reflektera över hur min ålderdom kommer att bli... För biverkningar kommer man att få oavsett läkemedel. Ett tips är dock att fråga läkaren om det du upplever möjligen kan vara en biverkan och vad man kan åtgärda. Men läs inte bipacksedeln... I det stora hela påverkar hiv och medicinerna hela ens liv i smått eller stort. Trots att en majoritet inte har så mycket biverkningar att det inte går att leva med. Faktum är att hiv är en sjukdom, men med många konsekvenser. Är det inte stigma eller självstigma så är det en biverkan av medicinerna. Jag är otroligt tacksam för det elefantliknade skinn jag har på näsan, min sarkasm och mina verktyg i vardagen: förmågan att vända det negativa till något positivt, ur ett realistiskt perspektiv.