För mig har allting med kroppen att göra
SEBASTIAN RUIZ BARTILSON BERÄTTAT FÖR JENNY SKÅNBERG
FOTO MAJA KRISTIN NYLANDER
Kroppen är den plats där jag hittar svar, på flera olika sätt. Det är svar som på olika sätt relaterar till att finnas till, att vara jag. För mig handlar det inte bara om fysiken och den kroppsliga struktur som vi ständigt bär med oss. Kroppen är porten till våra känslor. Den är vårt yttersta lager och tar oss mellan våra sinnen och världen omkring oss. Det är också kroppen som kopplar ihop oss med andra människor.
Det är framför allt genom kroppen som jag lär jag mig om mig själv. Att uppleva olika slags våld, dricka förorenat vatten, vara i relation med andra; allt är erfarenheter som möts och manifesteras i kroppen. Det handlar om en mängd dimensioner, där en av dem är att leva med hiv. Alla olika delar hänger ihop, även om vi tänker på dem som separata enheter. Hiv innebär att bära något med sig. Det är att leva med ett virus som finns där i kroppen och egentligen inte är en del av oss. Vi lär oss att leva med det. Då är det viktigt att vi har tillgång till information, folk och vänner.
När jag älskar eller har sex har jag alltid i någon utsträckning varit medveten om att det i min kropp finns något som inte hör dit. Därför har jag behövt ta till åtgärder för att undvika sådant som att överföra hiv eller att själv få något annat och använt skydd som kanske har minskat njutningen och så vidare. Allting har på olika sätt med kroppen att göra.
Trots alla framsteg och ny kunskap om U=U förhåller jag mig ändå till något som finns där. Även om jag vet att nivåerna är omätbara så finns det där. Jag kan ha sex med min pojkvän utan kondom och känna ah!, men det finns ändå där.
Hiv är inte en del av min biologi så jag måste hitta andra sätt att relatera till det. Jag tror att jag försöker få fatt i den lilla enheten, detta väsen om man kan kalla det så, och hålla om det ömt och försöka införliva det i den här mer komplexa strukturen som är jag. Med andra ord handlar det om att försöka älska sig själv med alla sina celler och de virus som finns däri. För jag tror verkligen att det i slutändan är det enda sättet att bli lycklig.
Hiv kan påverka ditt sexuella liv och din kropp. Men det är också genom kroppen som vi kan arbeta för att göra livet rikare och bättre.
För mig är det omöjligt att tänka mig ett annat sätt att relatera till människor och världen än genom min kropp. Självklart finns det andra aspekter också, men för var dag som går blir jag medveten om att kroppen är det centrala. Det är där jag hittar lugn.
Jag arbetar som dansare och älskar det jag gör. Men mitt förhållningssätt handlar inte bara om min karriär och att lägga kraft på hur min kropp ska utvecklas för att fylla ett syfte inom dansen. Jag känner mer och mer hur det tiltar över till något djupare, något som behöver inkluderas i alla delar av mitt liv. Vi behöver hitta sätt att behandla vår kropp på bästa möjliga sätt och vara ärliga mot oss själva.
Jag ser att kroppen har blivit kuvad genom mänsklighetens historia. Det är så världen är byggd och systemen upprätthålls, genom kontroll av andra människors kroppar. Slaveri. Arbetskontrakt. Designen på dagens sam- hälle som innebär att vi ska sitta ner och vara effektiva. Militären. Även balett. Allt bygger på kontrollerade kroppar som ska tjäna ett syfte. På det sättet har alla kroppar sin plats i systemet.
Efter ett hivbesked är det lätt att inte se framtiden, inte ha någon aning om vad ska hända, tänka att allt är över. Det beror också på att det finns en struktur där sam- hället kräver att vi ska passa in, annars finns vi inte. Jag ser det som en sorts våld som vi utsätts för varje dag. Vi förväntas vara lojala mot systemet, men vad händer om vi inte är det? I det ser jag en möjlighet. Det kan vara en smärtsam process att arbeta bort från det, útveckla vårt förhållningssätt och ta oss vidare i våra liv.
För mig är det enda sättet att göra det genom kroppen. Att gå djupare in i den, använda oss av den för att läka och må bättre. Svaret finns i kroppen tycker jag. Alla svar finns i kroppen.