Kontaktimprovisation
Sebastian Ruiz Bartilson och Jonny Berg tycker att den kroppsliga kommunikationen behöver ta mer plats. Ihop med dem har PG Väst utforskat dans, rörelse och kontaktimprovisation genom workshops.
Vi sätter idag allt större tilltro till den ordbundna och skrivna kommunikationen, och allt mindre till den kroppsliga. Det digitaliserade, effektiviserade och individualiserade samhället har givit oss många fördelar men har också lett till mindre fysisk kontakt med våra medmänniskor och ibland förlorad känsla av samhörighet. Närhet, beröring och känsla av gemenskap är något som tillhört människans mest grundläggande behov sedan urminnes tider och forskning visar att ofrivillig ensamhet och fysisk isolering idag är kopplat till både fysisk och psykisk ohälsa. Med kontaktimprovisation vill vi låta oss inspireras till rörelse och närmare kontakt med oss själva och varandra, till att nå självutveckling bortom de sociala normer och fysiska begränsningar som samhället vill rätta in oss i.
dance remainings – workshops i communitydans
Jonny: ”Vi har arbetat med våra kroppar, med rörelse och dans. Vi har rört oss individuellt och tillsammans. Vi har varit med om något som jag tror går bortom ord. Jag har delat upplevelser och känslor med främlingar som sedan blev till vänner. Det har varit en resa. Jag har upplevt omsorg, människor som förstår betydelsen av att ta hand om varandra.”
Medverkande: ”Jag har upplevt något här idag som var väldigt viktigt för mig och alla som var med. Det här hjälper rent kroppsligen, får stressen att försvinna. Vi behöver sådant här i våra liv. Det bästa var när vi rörde varandra och rörde oss tillsammans, hittade mellanrummen mellan våra kroppar. ”
Medverkande: ”Det är skillnad på att röra sin egen kropp jämfört med när andra gör det. Jag vet inte varför, men det känns annorlunda.”
Jonny: ”I det dagliga livet fokuserar vi inte så mycket på våra kroppar. Du rör inte människor du inte känner. Du använder inte din kropp särskilt mycket. Att fokusera på kroppen kan kännas konstigt, men jag tror att vi behöver det. Kroppen är något grundläggande. Vi bär med oss den hela våra liv, vi måste relatera till den på ett eller annat sätt.”
Medverkande: ”Vanligtvis gör vi inte sådant här. Och detta, att vara med andra människor som rör dig. Man känner sig hel. Jag är fortfarande här. I’m still here. Jag är fortfarande här och det finns inget som hindrar mig från att vara den jag är.”
Sebastian: ”Det var dans och det var rörelse under den här workshopen, men på ett annat sätt. Jag har planerat en massa, men blev helt ställd. Wow, det är såhär det kan funka. Det öppnade upp en massa för mig personligen. Innan tänkte jag att vi måste bevisa att det finns en teknik bakom det vi gör, att vi kan det vi är där för, men det var så enkelt. Mindre är mer. Det var komplext ändå, och superrelevant. Folk var i sina kroppar, de var i sig själva och de var i gruppen i relation till andra. Jag vet hur saker känns i kroppen, jag vet vad som kan öppna och det räcker så. Det är det enda jag vill bidra med.”
“Man känner sig hel. Jag är fortfarande här. I’m still here. Jag är fortfarande här och det finns inget som hindrar mig från att vara den jag är.”
