”Listening as our core technology”
Andrea Spagat berättade om sitt arbete med digital storytelling på Storycenter i Berkekey. Vi fick också konkreta råd och handledning kring utvecklandet av vårt berättarprojekt. Med på besöket var Hilding Sandgren, Knut Jakobsson, Jenny Skånberg och Simon Blom.
TEXT JENNY SKÅNBERGLyssnande är en central del av all kommunikation – det är så det som sägs får mening, det är så det som sägs görs gemensamt. Vi pratar ofta om lyssnande som en aktiv praktik. Communitybaserat berättande handlar om story sharing; att skapa utrymme och former för att lyssna på varandra. Lyssnandet handlar också om vilken vikt vi lägger vid olika perspektiv och kontexter. För att berättelser ska kunna påverka måste det finnas någon som lyssnar. Berättelser i sig, mängden berättelser och mängden perspektiv spelar roll. Men också vems röster, från vilken position och hur det görs. Det finns en föreställning om att det är tyst i marginalen. Ofta är det inte sant. Det handlar inte om marginalen i sig – det som händer här låter precis lika mycket som på andra håll – utan att det finns maktmekanismer som placerar erfarenheter och perspektiv utanför den rådande diskursen; att det inte finns någon i center som lyssnar. bell hooks skriver: “Certainly for black woman our struggle has not been to merge from silence into speech but to change the nature and direction of our speech. To make a speech that compels listeners, one that is heard.”
HUR, VARFÖR VEM, NÄR & VAR
hooks menar att det inte bara är viktigt att göra sina röster hörda, utan också hur och varför det görs. Det handlar om motstånd, att utmana det rådande systemet som gör vissa grupper osynliga och tystade. Minh-ha lyfter betydelsen av att också ställa frågorna vem, när och var. I offentligheten talar marginaliserade grupper sällan med egna röster. Men vad innebär det när de gör det? Det är en särskild position som visserligen kan innebära att marginalen går från att vara objekt till subjekt, men vad betyder det att skriva eller tala ”som marginal”?
“Vad vi behöver är att ha respekt och lyssna på varandras stories. På så sätt kan vi göra nytta av all skit. Frågan går att vända.”
På PG Väst bestämde vi att vi måste gå tillbaka och börja i vår egen kontext. Berätta för varandra. Lyssna på varandra. Vi testade oss fram och utvecklade vårt sätt att arbeta med inspiration från bland annat Storycenter. De började för tjugofem år sedan att arbeta med digital storytelling och menar att lyssnandet är deras ”core technology”. Även de utgår från gruppen och sammmanhanget, det communitybaserade. När vi tar det som startpunkt, istället för att utgå från hur vår berättelse passar in i offentligheten, kommer vi att behandla andra saker. ”The way you tell a story depends on the audience. What you are trying to say, and how you say it, depends on who is listening, what they already know and don’t know, and what you want them to know.”
Det är helt enkelt andra saker vi delar i en grupp där vi vet att vi blir lyssnade på, där det komplexa och svåra får plats och där berättelsen inte behöver ha en särskild form eller dramaturgi, än det vi berättar i intervjuer med media och externa aktörer. På så sätt blir vår bank av erfarenhetsbaserad kunskap bredare och historieskrivningen annorlunda.
ATT LYSSNA TILL DET OMÖJLIGA
För The Latina Feminist Group är testimonio ”critical for breaking down essentialist categories, since it was through telling life stories and reflecting upon them that we gained nuances understanding of differences and connections among us.” Det blir ett sätt att återta makt och formuleringsrätt. Lyssnandet innebär helt enkelt möjligheter. Det handlar inte om att lyssna för att relatera till egna erfarenheter utan att lyssna till det osagda, till det vi inte vet något om, det omöjliga. Sara Ahmed skriver: ”Such an impossible hearing is only possible when we respond to a pain that we cannot claim as our own.”
Lyssnandets praktik innebär ett etiskt förhållningssätt, att det som sägs inte nödvändigtvis behöver kopplas till känslor eller identifikationsmöjligheter hos den som lyssnar utan att vi också erkänner och uppmärksammar det som avviker och är olikt. I sin bok Det omöjliga vittnandet lyfter Marie Hållander detta som en framkomlig väg. Kan vi använda lyssnandet för att öka möjligheter för allt att rymmas på lika villkor? Lyssnandet kan ge kunskap och verktyg för att gå i dialog med historien. Genom att arbeta communitybaserat och utgå från ett annat vi kan vi komplettera och kanske till och med rubba den stora berättelsen en bit.