Gammelsmurfen utgår från kunskap & erfarenhet
Peter Lindholm Berättat för Jenny Skånberg
Foto Maja Kristin Nylander
Gammelsmurfen är den som står för kunskapen och erfarenheten i smurfsamhället. Det är han som kokar till häxbrygder om någon blir sjuk, den som alla går till när de har bekymmer. Förhoppningsvis kan Gammelsmurfen med hjälp av sin erfarenhet hjälpa smurfarna med deras problem. Det är också han som har koll på historien i smurfsamhället. Det känns lite trevligt att få vara en sådan symbol. Först tänkte jag att jag valde en för enkel figur, men sedan tänkte jag att det blev rätt bra trots allt. Jag har aldrig varit den mest kulturella utan alltid känt mig lite lätt fyrkantig men jag tyckte att det gick bra. Sedan har jag valt Gammelsmurfen med glimten i ögat också. Det är en fiktiv figur och en fiktiv berättelse, men det kanske ändå finns något därinne som betyder något.
Jag har levt med hiv i många år, medicinerna funkar bra och jag har inga större biverkningar. Det är intressant att leva och även om man kanske inte ler varenda sekund så är livet och tillvaron väldigt bra. Jag hoppas att jag får leva länge, vara frisk och se vad som händer i världen. Det är härligt att vara vid liv och få ta del av skeendet. Ju längre man lever med sin hivinfektion desto mer blir den en del av en på ett naturligt sätt. Även om det inte är naturligt att ha hiv så blir den en del av dig vare sig du vill det eller inte. Jag tror att man förhåller sig till hiv på ett sätt som gör att man slappnar av, eller åtminstone att det inte är någon akut stressituation längre.
Jag har fått frågan ibland, hur var du innan du fick din hivinfektion? Jag fick min hivdiagnos när jag var 23, vad ska jag säga? När man levt med det så länge är det svårt att veta hur det var innan. Hiv har vävt in sig i mig under årens lopp. Hiv är en del av mig, jag kan inte riktigt bryta ut det. Det är definitivt inte hela mig men det finns där och livet pågår ändå runt omkring. Hiv är ju ingenting som påverkar i minsta beståndsdel men det är en del av mig helt enkelt. Det har funnits i så många år, det bara finns där, det bara är – precis som jag bara är.
Från början var jag inte riktigt öppen med min hivstatus men sedan blev jag det mer och mer. Det är för alla andra som inte orkar, kan eller vill. Det finns fortfarande folk som är näst intill livrädda att prata om sin status och utanför hivsammanhangen får man inte nämna hur man känner dem. De påminner en om hur svårt det fortfarande kan vara. För en del ser verkligheten ut så, med en omgivning som är väldigt oförstående. Man inser att vi fortfarande har arbete kvar att göra.
Gammelsmurfen är ganska påläst och tycker om att göra saker som är baserade på erfarenhet och kunskap. Att man faktiskt vet hur saker och ting är och inte bara utgår från något som man tror. Jag är väl själv lite smånördig och tycker att det är viktigt att man inte bara gissar utan försöker ta reda på hur det är innan man tar beslut eller gör något. Jag gillar att vara påläst, så det kanske finns lite av Gammelsmurfen i mig. Jag är inte lika gammal som han men jag fyller ju ändå 50. Man är ju inte 20 längre och lite gråhårigt skägg har man nog fått trots allt. Jag börjar väl närma mig.
Jag vill gärna bli 90+ men helst inte dement i slutet. Jag vill helst vara klar i huvudet. Om man sedan inte kan gå så fort är en sak, men jag vill helst att mina minnen ska finnas kvar så länge som jag lever. Att få leva ett långt liv. Det har varit min oro de senaste åren. Hur kommer det att bli? Kommer man att bli lika gammal som man skulle ha blivit om man inte levt med hiv? Man hoppas ju på det men det finns vissa indikationer på att det inte är riktigt så till 100 procent än. Men i livet finns ju inga garantier, så är det ju bara.
Gammelsmurfen vet att han inte lever hur länge som helst. Han är nog fundersam på vem som ska ta över och bli gammelsmurf efter honom. Han är nog lite bekymrad, känner omsorg om sina smurfar och vill att det ska gå bra för dem – han känner ansvar och kärlek till sin smurfby, det tror jag.
WORKSHOP: IDENTITET, SCEN & PORTRÄTT. Vilken identitet längtar du efter att få uttrycka? Det var en av grundfrågorna under en tvådagars workshop som Positiva Gruppen Väst arrangerade förra året. Vi fick välja och vraka bland revisita och kläder på Sakcenter och Göteborgs Kostymförråd och iscensatte sedan våra egna porträtt i en fotostudio på Konstepidemin. Detta är ett av sex framtagna porträtt.